Från Polen till Sverige!
Hej, ja nu tänkte jag skriva lite om Kubus uppväxt!
Jag kan säga såhär att vi har ju inte fått ord på hur han har blivit uppväxt men det är inte så svårt att lista ut...
Okej, Kubus är ett polskt halvblod och något mer som är okänt.
Han kommer alltså från Polend.
När han kom hem till oss så var han 6 år, han hade bot hos 1 annan här i Sverige innan oss, så han var 5 år när han kom till Sverige.
Vi vet inte hur många han har bot hos i Polen men skulle kunna chansa på 1.
Jag började inte sköta om Kubus förens han hade varit där i 3 månader. Men problem fanns kvar!!!
Jag kan säga såhär, jag har en bild i mitt huvud på hur han mådde i Polen... SÅÅÅ misshandlad och aa fy usch...!
Han står i en box fast bunden, får inte äta mer än vad han behöver för att överleva alla slag han får med en pisk! Han kan inte säga ifrån för han sitter fast..! Om han tittar på en så får han smisk, rör han sig lite får han smisk, vad han än gör så får han ordentligt med smisk...
Det här gör mig gråtfärdig! Att livet ska vara så oretvist beroende vart man hamnar...
Nu kanske ni undrar, varför tror du att han har blivit misshandlad? Jo
I början när man skulle gå till/ifrån hagen tex, så försökte han sätta in bogen i en och sedan dra, när han inte kom los och man röcktill och röt lite så fick han panik!!! Han vart orolig och rädd...
Men om man tog med sig ett spö eftersom han satt bogen i en så hade han panik! Det gick inte att få tag på honom i hagen... Men om man skulle till hagen fick han panik också och ville bara där ifrån, han slet och slet till antingen vi tappade honom eller tills han insåg att hon tappar mig inte.
När man kom till boxen och skulle gå till hagen/spolspiltan eller något så attackerade han en!
Jag vet inte hur många gånger jag har slängt igen boxdörren för att han är påväg att attackera mig... :( (vi har skutdörrar)
Han var ju ändå min bästa vän, i ridningen så var han ju helt underbar men markhantering....
När man har haft en dålig dag ville jag bara till honom och krama om honom, gick det? Nae, vart ju attackerad direkt jag öppnade dörren...
Man vart mest attackerad när han hade sin mat! Då om man kom till boxen så hoppade han på boxdörren för han var rädd att jag skulle ta hans mat...
Om man satt fast honom i gången/spolspiltan så vart han orolig när man skulle börja borsta, han hoppade till och vart skit arg för att testa om jag vart rädd... Skulle klappa honom och han flyger i taket för tror man ska slå honom...
När nin läser det här, blir ni också fundersamma på om han har blivit misshandlad?
Efter år började han släppa och lita på än. Jag kunde släppa honom och vifta med spö vid hans ansikte vid öronen, kunde röra honom överallt med spöt! Om han vart orolig så gick han mot mig för JAG är hans skydd.
Kunde vifta bort alla flugor som är under sommaren utan att han vart rädd :D
Boxen, där kunde jag sitta i boxen utan att bli på hoppad, han åt sin mat lugnt, kom fram med sin mulle som var full med mat och skulle pussa en i ansiktet... (Trevligt)
Jag kunde borsta i boxen, gå runt och kolla vattnet, ha boxdörren helt öppen!
Det var fantastiskt! Speciellt när man tänker tillbaka också på hur det var för 2 år sedan!
Gå till/ifrån hagen, han gick bara där, om han nu skulle kunna öppna staketet själv (Hahah) så skulle han kunnat gå ditt själv utan problem!
Man gick där, avslappnat utan några ryck eller något!
Det gick att gå med 2 hästar och det var mer problem med den andra hästen än vad det var med Kubus... Hahah
Så ja, det jag kan säga är att träning ger färdighet!
Det måste vara tårar och lite små rädsla i för att man ska ge sig sjutton i att det ska gå!
Det tar tid! Det är ju inte så att allt serveras på ett silver fat utan här får man rycka upp sig själv! Om det är någon som ska få en käft smäll så är det än själv, allt går bara man vill!
Kom-ihåg det! <3
HÄR STÅR HAN HELT LÖS I STALLGÅNGEN!
Kommentarer
