Kubús

Idag tänkte jag berätta lite om vad som har hän med Kubús! Många vet säker att han nu inte lever längre tyvärr, men jag tänkte berätta om varför vi tog bort honom! Jag har inte riktigt pratat om det äns till mina närmaste kompisar. Jag har tyckt det är lite små jobbigt... Men ärligt vem tycker inte det är jobbigt att prata om ens bästa vän som ligger hur nära som helst gränsen till att tas bort :(


Det första året jag tog hand om honom var det bästa året hos honom, han mådde bra för han vart riden! Han vart inte så himla mycket riden hos de andra han har varit hos. Varför kan vi ta i ett annat inlägg! Så han "sket i smärtan" han hade ... Senare på året så började vi känna lite små hälta... Då gjorde vi så att han fick villa några dagar, vi trodde ju bara han hade skadats i hagen, bussat och sprungit.
Men hältan kom bara igen och igen efter att han hade villat ett tag så vi bestämde att åka till veterinär!
De sa att han var öm om kotan så han fick en behandling sen vila ett tag sedan återbesök.


Han kom tillbaka efter 3 veckor, då sa de att de såg bättre ut men inte bra än, så en behandling till sedan återbesök igen.

3 veckor senare skulle vi på återbesök men han VÄGRA gå in i transporten! Så vi kom inte iväg... 
Vi började rida mer ordentligt igen för vi kände att han känns fräsch nu!

Några veckor senare så vart han ORMBITTEN!!! Han vart blockhalt, så vi bestämde att boxvila blir det då i några dagar, han vart bokstavligen farlig!!! När han kom hem till oss så attackerade han för han var osäker... Nu så attackerade han oss för att han inte visste vart han skulle ta vägen med sin energi han hade...

Sen efter 1 vecka så satte vi igång honom igen, han kändes bra och fräschare än någonsin. Men efter några dagar igen så kom hältan fram.


Vi tog ut en veterinär eftersom vi sist inte fick in honom i transporten och vi har haft problem med det..
Han halta ganska mycket på böjprovet  då vila på det.

Sen lite senare var han bra igen, men en dag när jag skulle mocka fans inget bajs eller kiss i boxen så jag ringde ägaren och frågade om hon hade varit här och mockat, men det hade hon inte...
Men när jag tog in honom så verkade han pigg och allert, så jag red för det kan starta igång magen på de, han bockade och bussa med mig på fältet. Men när jag kom in hade tagit av allt så började han få jätte svårt att andas!!! Jag fick panik men som tur va så var ägaren där för hon vart orolig när jag sa att han inte hade något i boxen.
Vi ringde veterinären för han hade svårt att andas, åt inget, drack inget, bajsa eller kissa inget... Så veterinären kom och plocka ut skiten och sa att han hade HÖG feber...  
Då var det väldigt nära på att vara tvugna att ta bort honom på plats..

När han vart helt återställ efter typ 1 vecka så började vi rida honom lite lugnt. Men som vanligt kom hältan fram efter några dagar..

En veterinär kom ut igen, visade på böjprovet men även i ryggen! RYGGEN!! Vart kom det ifrån? Då sa hon att det är ifrån ryggen han haltar? Aså va??? Det kom fram efter 1 år typ!!!
När hon trök på ryggen så ville Kubus sparka och bita henne!! Tillslut så vart han SÅÅÅ arg så han bokade i gången där han satt fast... Han halkade även då så han ramla omkull!? 
Han fick villa med enade promenader, inget på ryggen. Det skulle vi göra i 3 veckor sedan besök.

Under den här perioden som han skulle villa så bussade han loss i hagen... Han busade så mycket att han fick ett sår på ens bakbenet... Han fick då åka direkt och kolla upp benet. Då där fick han gips och blev sydd...

Efter 2 veckor så var det besök för att ta av gipset och kolla hur det ser ut. 
Det såg väldigt bra ut så då var det dags att hoppa upp och enats skritta med inga krav.

Efter 3 veckor så var det återbesök, jag var inte med den här gången för var i skolan på något viktigt...
Men det såg visst bra ut så det var hem att skritta i 2 veckor sen 3:e veckan lite trav små sträckor.

Återbesök, det här gången var det inte heller meningen att jag skulle följa med men det art kris!! Ägaren vart sjuk (det smitta inte) så hon fick inte anstränga sig, hon kunde inte köra bil för det orkade hon inte så hon hade med sig en kompis, men några dagar innan så skadade hon ryggen!!! Hon kunde köra men hon skulle inte klara av att springa med Kubus, så jag fick ta ett snack med min mentor och hon förstod så jag fick ledigt (tur).
Men när vi lastar ur Kubus så slår han om från valack till FUCKING HINGST!  Han ser ett sto som han verkligen ska till! Han springer runt mig och försöker slita sig! Så det var ju bara fort som sjutton in med honom i en box så han lugnar ner sig! Jag fick springa och hämta kedja för det skulle aldrig funka annars...  Vi står i ett "spring rum" och väntar på veterinär, Kubus står ovh villar med ena benet och jag står och andas får så mycket som jag hade sprungit efter honom... Men PANG, han springer fort som sjutton rakt fram! Från att små sova till klar vaken ?! När han sprang så flög jag efter och försökte stanna honom så jag stannade men jag flög ju lika snabbt efter (hahah) 
Eftersom han hade så mycket energi så kände vi mest, ja vi kan åka hem med en häst som är väldigt nära på att bli frisk förklarad :)
Han reagera inte så där wow mycket på böjtestet och han reagera ingenting alls på ryggen :D veterinären frågade om vi hade med oss samma häst hahaha.
Schemat vi fick då var att trava i 1 vecka och galopp i 2 veckor sen tillbaka.

Återbesök, vi kände att vi vill inte vara för glada för då krossar vel allt om vi får dåligt besked...
När de började med att böja på benet och han skulle springa så höl han på att ramla ihop... Sprang nästan rakt in i väggen! Såg bara hur ägaren försökte bära upp honom... Då var jag riktigt nära på att bara lämna rummet och skrika :(
Vi frågade veterinären om det var någon idé att ge honom en behandling eftersom han har fått så många? Som svar fick vi "nae tyvärr.. Så krafftigt han reagerade nu går inte att göra något åt.. Det känns mest som han blir värre och värre efter varje behandling :("
Då kom även svaret "om jag ska säga som jag tycker så är det bästa för honom att ni tar bort honom, han kan ju vara sällskapshäst för det klarar han av med sin kropp, men han klarar inte av att vara en sällskapshäst i hantering! Sist som jag såg honom så var han ju nästan farlig!" 
Vi förstod vad hon mena och vi hade redan pratat lite om det här... Så det kom ju inte som wow chocken utan det kändes nog bättre att höra det från en veterinär istället! 

När vi hade sagt tack och hejdå så gick vi ut till en gräsplätt så Kubus kulle få äta och vi gråta lite, men han äter inte utan kommer och tröstar/gosar med oss <3
(Nu börjar jag gråta lite, hahah)

En mer kärleksfull häst har jag aldrig möt på!!! Om jag gråter så kommer han alltid och pussar en i ansiktet, haft en dålig dag och går in till honom i boxen så "kramar" han om en <3
Ramlar av som jag gjorde 1 gång så gick jag, då kom han springandes efter mig och ställde sig framför mig och puta på mig lite löst som att han sa förlåt, hörni alltså sååå mycket kärlek i honom <3

Den 9 juli har sista gången jag såg honom, jag åkte på semester så jag grät som sjutton när jag var i stallet! Var som tur va själv där så allt jag gjorde så grät jag! Mockade/hämtade honom i hagen/borstade/sadla/träna/satt på benskydd/gav honom mat! Allt!!! Jag tänkte "sista gången jag..." Hela tiden...!

Den 31 juli kom jag hem från semestern och det var den dagen hans ögon slockna.
Jag är glad över honom nu! Han hoppar säkert moln till moln utan att behöva ha ont! Galopperar det snabbast han kan utan att få ont, bussar utan att behöva att få ont <3

Han har det bättre där uppe än här nere och behöva ha ont! <3






Kommentarer
Tilda

Började gråta när jag läste! Så fin han var. Märks att han hade det superbra med dig. Styrkekramar♥

Svar: Nae vad gulligt sagt!
Tack fina du ❤️
Alexandra Johansson




↓ Ditt namn ↓

↓ Din epost ↓

↓ Din blogg/hemsida ↓

↓ Din kommentar ↓

 
Trackback